Julen och sånt...

Nu har jag firat min första jul, och undrar lite varför det är så stor uppståndelse kring detta? Det började bra, jag fick en fin tomtemössa och en present (julklapp kallas det visst den här tiden på året) på morgonen.



Sen åkte vi till mormors kusin och åt mat. Jag gillar kusin Lena, för hon har en fin hund (inte bara därför såklart, men det är en bonus) som heter Signe, som jag tycker om att leka med.



Där fick jag lite fler klappar och det var bara positivt (fast frågan är vem som blev gladast...)



På kvällen åkte vi till Lerum igen, och det var då det tråkiga julfirandet börjande. Fler klappar - visst, superkul, men mamma och morfar började må illa - inte lika kul. Jag mådde själv visset sen ett par dagar, men det rörde inte mig i ryggen. En spya och sen lekte jag vidare. När det vuxna gänget sen efter en kroknade blev de helt utslagna! Den ende som verkade ha lite krafter var morbror Jonas. Vi åkte (några dagar senare) vidare till farmor och farfar i Värmland och där... fler julklappar. (Än en gång - vem är gladast...?)



Där fick jag i alla fall uppleva en jul som var aningen vit, lite frostigt sådär.

Samma dag som vi åkte hem blev farmor sjuk. Sen farfar, sen moster Mai-Lis.
Om varje jul är så här, om det är nån slags tradition, då vete tusan om jag vill ha några fler jular. Mamma och pappa försäkrar mig om att jularna inte brukar vara så här, så jag har lovat att ge den en chans till. Så julen - skärpning i december! Bara klappar, ingen sjukdom!

Annars är allt mer som vanligt nu. Pappa jobbar och jag och mamma har goa dagar hemma. Jag är väldigt sugen på att börja krypa, men det går inget vidare än så länge. Det blir mest som torrsim. Men snart! Då ska jag visa världen!